Midnight skies av The Perishers.

Beslutet är väl mer eller mindre redan taget. Det blir att vänta en vecka till, är det något jag inte har råd med just nu så är det att pressa fram saker just nu enbart för att jag är rastlös. Men jag ber ödmjukt till alla högre makter just nu, vare sig de finns eller inte. Så vänligen, ge mig lite spelrum den här gången.

I remember your mouth,
what it said,
how it kissed me,
And how it was burdened,
not like anyone else
And I remember your feet,
I saw them dance to the new beat
And When I asked you to,
they walked a mile in my shoes.

We were best friends,
more than best friends
That’s too little again…

Samma visa som vanligt, jag väntar, och för var dag som går så blir ekot allt större. Snart har det gått en vecka och då återstår beslutet om huruvida jag skall vänta en vecka till eller inte. Men det är jobbigt nog som det är utan att jag tänker på det. Jag skulle aldrig ha väntat så här länge, lika lite som jag aldrig skulle ha fattat det där överilade beslutet för så länge sen.

Men en del har uttalat sitt stöd, men även om det känns bra så inser jag allt mer att jag är ensam i det här.

Those who are dead are not dead
They’re just living in my head
And since I fell for that spell
I am living there as well
Oh..

Time is so short and I’m sure
There must be something more

Efter det så bar det av till Jens fest. Hade med tanke på min efter flytten sargade kropp inte tänkt att stanna särskilt länge. Men det slutade med att jag var den sista av alla att gå därifrån. Men det var trevligt, bra folk och överlag trevlig musik. Söndagen blev inte mycket mer än sömn på förmiddagen och sen ägnade jag eftermiddagen åt Settler of Catan och att börja spela igenom Mass Effect en andra gång. Hade nästan glömt hur underbart det spelet egentligen är.

I övrigt så är situationen densamma som den varit sedan torsdagen. Jag funderar på om jag ska vänta en eller två veckor på att försöka igen. Det hänger helt och hållet på om mitt stackars psyke håller så länge. Jag är upptrissad som det är nu.

I used to rule the world
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sleep alone
Sweep the streets I used to own

One minute I held the key
Next the walls were closed on me
And I discovered that my castles stand
Upon pillars of salt, and pillars of sand

Vad är det egentligen som får mig att längta tillbaka dit? Jag vet inte, men det är så starkt att jag inte kan förmå mig själv att skjuta undan det. Jag måste ha ett svar, oavsett konsekvenserna.

Jag är inte gjord för att vänta på det här sättet…

I spend too many hours on planes
Thanks for listening to my complaints

I’d like to give you the best of me
But there’s always something in between

Så var det med den nattsömnen…

]]> http://blog.corticis.com/?feed=rss2&p=43 0 http://blog.corticis.com/?p=31 http://blog.corticis.com/?p=31#comments Sun, 25 May 2008 03:59:40 +0000 Robin Mellberg http://blog.corticis.com/?p=31 Nyligen hemkommen från STUK efter att ha jobbat i baren hela natten. Det är ljust som om det vore mitt på dagen så att sova är knappast möjligt. Så jag valde att lansera den nya designen istället. Det finns fortfarande lite luckor men förhoppningsvis så ska det mesta vara acceptabelt, iaf om man använder sig av hyfsat moderna webbläsare. Det märks att sommaren snart är här, vart man än vänder sig så ser man nya par, tillfälliga och mer varaktiga.


Dagens låt blir därför ”På din grinn” av Organism 12 och Chords, lyssna och njut av en bit av mitt liv:

Vi inledde med en avstickare till Skatteverket då Sofia i vanlig ordning var ute i sista minuten, den här gången med sin deklaration. Hon var dock inte ensam, något som jag till många eftersläntrares förtret påpekade med lagom hög röst. Efter detta så blev det hamburgare på Max, inte min favoritmat men det fick duga under omständigheterna då det inte fanns tid att gå till Sushi Bar.

Allt sammantaget så var det en riktigt trevlig kväll och det känns som att det är något man borde göra lite oftare. Om inte annat så är det en chans att glömma alla måsten för en liten stund.

Dagens låt får lov att bli Don’t hold back av det eminenta bandet The sleeping, lyssna och njut.

That I’m okay?

I got me drinking again

I thought that I could keep in its chains
But no, no, no…
I thought that could keep from going insane
But no, no, no…”

Och till dem av er som kan tänkas läsa detta, gör inte en höna av en fjäder.