Live är nere och har varit det nu i snart två veckors tid och det suger svettig omstekt korv. Varje försök att spela det sadistiskt svåra Smash TV på co-op har mötts av inget annat än problem. Och apropå svårt, vem fan designade det där spelet? Det måste ha varit en Japan, för bara en Japan kan på naturlig väg utveckla de färdigheter som krävs för att klara av det spelet och sno åt sig alla acheivements på samma gång. Hur frustrerande måste det inte då ha varit när det spelades på arkad på den ”gamla goda tiden” och krävde mynt på mynt på mynt för att man skulle få fortsätta spela?
Folk har fan tagit livet av sig för mindre än den frustration man känner varje gång man blir brutalt gankad av ett gäng sköna gubbar i gröna tröjor alternativt blir stekt av en laser, eller sprängd av en mina, eller perforerad av splitter. Man kan nästan känna hur ångesten och känslan av att vara värdelös kryper upp för ens ryggrad när man spelar och tro mig när jag säger att det inte är många spel som får mig att känna så.
Men nu ska jag spela Smash TV och begråta min olycka…
I sista minuten så har jag bestämt mig för att dagens låt blir: Unforgotten av Marty O’Donnell musiken kommer från Halo 3, lyssna och njut.
My name is, as you can see Robin Mellberg and I live in Luleå which is situated in the northern part of Sweden. When I'm not with my lovely girlfriend I spend my free time playing video games and tabletop games (such as Warhammer and Necromunda).