Bio idag, Narnia – Prince Caspian. Den var väl helt okej men saknade i stort den magi som fanns i den första filmen, lite väl mycket krig emellanåt. Bussarna hem gick dåligt så det blev att promenera hem i det lätta duggregnet tillsammans med Patrik och Victoria. Runt en tre kvarts samtalande om ingenting. Mest ansträngt för min egen del. Hade egentligen inte vidare lust eller motivation till att prata med någon om något, hade jag fått välja själv så hade jag gått ensam.
Samma visa som vanligt, jag väntar, och för var dag som går så blir ekot allt större. Snart har det gått en vecka och då återstår beslutet om huruvida jag skall vänta en vecka till eller inte. Men det är jobbigt nog som det är utan att jag tänker på det. Jag skulle aldrig ha väntat så här länge, lika lite som jag aldrig skulle ha fattat det där överilade beslutet för så länge sen.
Men en del har uttalat sitt stöd, men även om det känns bra så inser jag allt mer att jag är ensam i det här.
Those who are dead are not dead
They’re just living in my head
And since I fell for that spell
I am living there as well
Oh..
Time is so short and I’m sure
There must be something more
Jag tror du behöver en kram. Ska spara en tills jag kommer upp.
Oavsett hur mycket stöd man vill ge och får du ge har du dessvärre rätt du är ensam i det hela, men dem få studerna du inte vill vara ensam finns jag här just so you know!