Det är just snyggt, en kväll man sett fram emot blir förstörd med några enkla ord. Det var inte ens någon som anade än mindre visste, ingen utom jag vill säga. Som i vanlig ordning vet för mycket om det jag inte borde och för lite om allt annat. Sant eller inte så är det svårt att inte reagera, att inte dra efter andan i all tysthet och känna hur den lägger sig som en sten i bröstet.
Tack för den…
En igenkännande suck,
uppblandad med lättnad och sorg.
För jag vet nog hur ni ser på mig,
bakom era beslöjade leenden.
Ett djupare andetag,
som i en ögonblickssekund.
Alla snurrar runt sin egen axel,
och tiden har tagit ledigt.
Men också gatan har ett slut,
Trots att livet lyser med sin frånvaro.